Om tulpa och vättar.
Alexandra David-Neel skrev någon gång i seklets början sin bok ´Bland mystiker och magiker i Tibet´. I denna bok berättar hon om hur hon lärde sig att skapa en s.k. ´tulpa´, en med hjälp av tankekraft skapad andegestalt.
Hur man skapar sig en tulpa ska jag inte gå in på här - för ni vill säkert inte skapa någon efter det att jag berättat lite om själva den vanligaste utvecklingen hos en tulpa. Något som också ovannämnda författarinna fick en otrevlig erfarenhet av. När man skapat sig en tulpa, så är den ju ens eget andebarn och därmed som en själv i början - när den är ny, och man är mer koncentrerad på tulpan och vad den gör. Men när man efter en tid börjar låta tulpan få sköta sig mer på sin egen hand (man kan ju inte gå och koncentrera sig på en tulpa hela dagarna J ), blir det mer av liksom vakuum i dess sinne - pga just detta att man är mindre vidhäftad den med sitt vardagssinne; man tänker ju inte så mycket på den. Då börjar den ta till sig sin skapares sämre sidor, de sidor hos sig själv som man brukar förtränga och samla på inom sig i sitt vanliga umgänge med folk. Och varför då detta?
Jo, eftersom detta ansamlas och lätt blir till ett ´överskott´ inom tulpans ägare, ett överskott som man egentligen vill bli av med, men som bara mer eller mindre sakta försvinner - så är det tacksamt lätt för tulpan att bara ta till sig dessa negativa vibbar där de finns, bara helt lätt vidhäftade sin skapare pga hans/hennes motvilja mot dem och tydligt bortönskade. I början är det väl bara båda till gagn (den ene blir av med negativa vibbar, den andra får ´andemat´), men konsekvensen på sikt är väl nog så förståelig. Tulpan vet ju inget om ´gott eller ont´; ´bra eller olämpligt´. Den är som ett oskyldigt barn (ja, den är just ens andebarn(!)).
Tulpan blir då förstås alltmer ett väsende innehållande sin skapares sämre sidor. Och än mer; de allt starkare negativa vibrationerna drar naturligtvis till sig alltfler av väsenden som är på samma nivåer. Dessa väsenden förstärker, befäster och bekräftar tulpan på alla sätt - och tulpan är till slut inte bara sin skapares sämre sidor, utan därtill också en blandning av negativa andeväsenden och dess inflytande.
Dessa, tillsammans med tulpan, försöker nu att med alla medel locka fram de sämsta sidorna hos tulpa-danaren för att därmed få mer ´andemat´ till tulpan och förstärka den. Till slut är man helt enkelt tvungen att göra sig av med sin tulpa pga av alla de besvär och onda vibrationsnivåer man får omkring sig. Men det är inte helt lätt när det kommit så långt - svårighetsgraden är snarlik den att förjaga onda väsenden man fått kring sig, pga huvudlösa seanser i stil med ouija-brädet, plus att man måste upplösa tulpan med hela dess innehåll av ens egna tidigare ansamlade avskrädesvibbar. Ingen lätt uppgift - det kan jag lova!
Det kan ta lång tid och kräva mycken koncentrerad energi för detta, om man ens lyckas(!). Så ni kan förstå att tulpa-skapanden inte är något som andra än -alltför mycket kunniga magiker i förhållande till sin klokskap/erfarenhet- sysselsätter sig med.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Men nu över till en bättre ´göra´: hembjudandet av vättar. Man bör inse att det blir som när man söker nya hyresgäster; där man går dit där presumptiva hyresgäster kan finnas att få tag i - förr hyresgästförmedlingar - och ger sig tydligt tillkänna med sina önskemål. Med lite tur får man härigenom en hyresgäst, som man sedan trivs riktigt bra tillsammans med.
Man bör alltså gå ut till någon plats i naturen, där man vet med sig att man trivs mycket, ja som kanske är ens favoritställe, dit man ofta och gärna tar sig till. En trygg och lugn plats just bara för en själv. När man suttit där en stund och slappnat av, tonar man in sig på området, och berättar (gärna högt, om man är ensam - det fungerar bättre och fortare ju högre man talar ut sina önskemål till sin omgivning) vad man då önskar; att man önskar invitera en eller ett par vättar till sitt hem för att de ska få bo där. Som en motprestation talar man också om hur man vill att vättarna ska vara och sköta sig (pyssliga, övervakande, positiva, snälla osv). Vättarna där kommer att sprida detta vidare till andra.
Fortsätt med dessa besök på platsen tills du känner närvaro med dig hem. Då har du med dig en eller ett par aspiranter som vill kolla. Du kan sluta med proceduren när du tydligt märker att du har dina vättar där: Genom att prylar oförklarligt försvinner för att sedan dyka upp igen där du redan letat; du hör ljud och prassel ibland på natten, och du vet säkert att ni inte har husmöss, osv. Vättarna är mycket nyfikna och ´lånar´ ofta nya eller intressanta, färgrika eller ovanliga grejer du har ;) Men de lämnar alltid igen sakerna. Dessa dyker då ofta upp på platser man redan noga genomsökt (!). Detta är mycket typiskt. Men särskilt gäller ju detta ´lånande´ mest i början av bekantskapen med allt nytt för dem.
Enkelt ja? Men man måste ibland ligga i envist ett tag först. Tills någon eller några bestämt sig för att acceptera din inbjudan.
Lycka till med er nya gäst!