Så enkelt är det kanske bara. Endast genom att uppleva svart kan man förstå vitt osv. Sedd ur kosmisk synpunkt, mycket högt höjd då över människornas ´grodperspektiva´ tillkorta-kommanden, är det måhända en stor Nåd att få uppleva disharmonierna för att kunna inse det sköna och goda - och ju mer och starkare av detta, desto bättre - något att tänka på för envar istället för att fundera på teodicé? Som man kan se det, är det ett misstag att tro att vi är här på jorden bara för att försöka sträva till att ha det så bra och må så gott som möjligt - i så fall kunde vi lika gärna stannat kvar i Elysium, där vi är helt osårbara, totalt fria och absolut säkra från jordliga plågor. Men Allmaktens manifestationer är bestående av både harmonier och disharmonier - avlägsna alla disharmonier och Universum blir en gigantisk statiskt vibrerande kristall utan skeenden.

Dynamiken är inneboende i växlingarna mellan det harmoniska och det disharmoniska. Att få uppleva en myckenhet av närhet till det disharmoniska i tillvaron är att få uppleva och inse det underbart sköna hos ett dynamiskt växlande Universum, och ju mer insikt desto bättre. Insikten hos en svårt plågad människa här på Jorden kanske inte kommer förrän hon utandats sin sista mödosamma suck efter sitt eländiga ofria liv - men vem vet hur tacksamt och upphöjt hon, eg. Kärnan, tar emot insikterna hon fått genom sina plågor då.

Det kanske verkar lätt att sitta avkopplad, mätt och belåten osv på en bekväm stol, och ge syn-punkten att det är en salig fröjd detta med lidandena och eländena osv här på jorden. Nej, kanske man egentligen inte är precis den rätte att komma med sånt här, men jag menar: skulle det ändå inte kunna vara så som jag säger; att för att verkligen kunna förstå allt det Goda fullt ut, så måste man först genomlida det Onda (ont och gott då ur våra mänskliga synpunkter), inte bara genom att intellektuellt inse det, utan verkligen genomlida det.

Lidandenas grad, typ och svårigheter är i förväg, före födelsen, utvalda av människans Kärnor; alltså eg. av människorna själva, fast på andlig nivå. De som får ett ´lättare´ och behagligare jordeliv kanske har fått ett jordeliv ´som en vilotid´ av någon anledning, eller har andra uppgifter här på jorden än just att vara som mest upptagen med att lida plågor eller bara försöka klara sin överlevnad. Lidandet som en Nåd alltså?! Tror nog inte att det är hela förklaringen – men att tro sig kunna ge ett fullständigare svar på Makternas intentioner är alldeles för förmätet för den enkla inkarnerade människa man är i dessa sammanhang.