När du lutar dig bakåt och lägger dig ner

spänner sig dina muskler.

Du låter honom vänta lite,

med en dålig ursäkt,

men han vägrar att bli bortvisad

när han närmar sig dig.

Han frågar om du är nervös,

och du skakar modigt på huvudet.

Han är mycket mer erfaren,

det är första gången du känner

hans finger och de hittar rätt.

Han kommer längre in

och du skakar till;

din kropp spänns hårt,

men han är försiktig,

som han lovade att vara.

Han tittar djupt in i dina ögon och

säger åt dig att lita på honom,

han har gjort detta många gånger förr.

Hans snedvridna leende

gör att du slappnar av,

och du öppnar dig mer,

så han får mer plats

så han lättare skall komma in.

Du börjar böna och be

att han skall göra det fortare

och skynda sig riktigt mycket,

men han tar

långsamt den tid han behöver

för att orsaka så lite

smärta som möjligt.

När han trycker på hårdare

känner du hur din vävnad ger vika;

smärtan bubblar upp inom dig

och känns som ett knivhugg,

och du känner den kittlande känslan

av blodet om sakta börjar rinna.

Han tittar oroligt på dig

och frågar dig om det gör för ont.

Dina ögon är fyllda med tårar,

men du skakar på huvudet

och nickar åt honom att fortsätta.

Han börjar röra sig

ut och in med skicklighet,

men du är nu alldeles avtrubbad

av smärtan och känner

inte längre att han rör sig inom dig.

Efter några fruktansvärda

minuter känner du

att något går sönder inom dig

och han drar ut den ur dig.

Du ligger nu helt avslappnad,

glad över att det äntligen är över.

Han ser på dig och ler varmt

och säger att du har varit hans

mest envisa upplevelse.