MENTAL SJUKDOM eller GALENSKAP

Utöver de rent medicinska orsakerna där signalerna mellan kropp och "förstånd" gått förlorad, eller bara störs så finns det esoteriska förklaringar. Dessa är lite omdiskuterade och inte alltid "godkända" av de medicinskt ( och psyk) -utbildade för att inte tala om socialstyrelsens normer. Vi lämnar dessa orsaker och går in på de "alternativa" vi skall minnas att de båda finns. En hel och frisk skäl i en skadad kropp kan verka störd i "psyket" dessutom en som är undertryckt och / eller konstant ledsen utvecklar depression men det är mer ett tillstånd än en utvecklad "åkomma".

En mental sjukdom överhuvudtaget har bara
två orsaker, och de är varandras fullständiga motsatser:

1) En orsak till att en människa blir galen är att hennes Själ, eller en del av den, har gått förlorad - det sker oftast därför att någon har stulit den, men ibland kan människor omedvetet bestämma sig för att ge bort den, kanske i utbyte mot något annat de vill ha. Om en själ gått mer eller mindre förlorad så kan individen te sig ständigt frånvarande till helt apatisk, man kan bete sig mer eller mindre som en automat. Om och när hon blir återställd kan hon ha svårt att minnas något från denna tid.

2) Den andra orsaken till att en människa blir galen är att hon överväldigas och tas i besittning av en främmande Kraft. Besättelse av en individ behöver inte ske bara genom andemakters påhopp, utan kan också göras av människor som är kunniga inom mystik och magi. Det finns bara dessa två skäl - ingenting annat. Om en shaman då ska försöka bota i ett sådant här fall, måste shamanen veta vilket av dessa båda skäl det är fråga om; en felbedömning skulle bara ge mer näring åt sjukdomen. En viss besläktelse till detta har också företeelsen av ondskefulla människor.

Och detta kan förklaras så här:
Ondska är en defekt eller orenhet. Man kan också säga att ondskans princip är en förorenad princip; ondska är alltså smuts, dvs en tillförsel av främmande element till en annars ren harmonisk helhet, i den betydelsen att den innehåller enbart de element som hör hemma i denna helhet. Självklart blir det då fråga om disharmoni – ondska är disharmoni i själen hos en person. Man skulle också kunna säga att denna person har utsatts för en besatthet, nämligen den oharmoniska själskomponenten, i detta fall motsvaras detta av det som beskrivs i punkt 2) ovan.

Ondskefulla människor är alltså besatta människor, eller mentalt sjuka om man så vill, och om det finns många sådana människor i ett samhälle – så många att de styr samhället – så är detta samhälle att betrakta som ett mentalsjukt samhälle. Och detta gäller även om den eller dom som styr är onda och lyckas att få folket med sig i sina grymheter – folket accepterar ju därmed inlemmandet av orenheten genom att gå med på att styras av dessa personer och tar därmed till sig av defektheten själva. Om man låter mentalsjuka som har begått brott få gå igenom behandlingar i stället för att straffas, så borde i konsekvensens namn personer som begår folkmord eller andra grymheter också behandlas för sin ´sjuka´ i stället för att bestraffas för sina tilltag. Detta är inte fråga om en åsikt, utan en fråga om konsekvens.
Märk att galenskap är något som definieras utifrån den galnes friska omgivning, dvs omgivningen (= omgivningens psykologiska ´experter´) avgör huruvida en människa ska betraktas som galen eller ej.
Detta kan ju verka självklart, men innehåller mer betydelsefullhet än vad det först kan verka.

Omgivningen kan ju inte sätta sig in i eller förstå upplevelserna hos den drabbade, utan envar måste förstås ha en högst personlig föreställning om vad en galenskap egentligen handlar om. Men om man utgår från och accepterar ovanstående två grundsatser till den drabbades avvikande mentala beteende, inser man att det inte är fråga om någon slags utan vidare plötsligt påkommande ´knäpphet´, som försiggår bara inom personen och därmed är oberoende av världen för övrigt, utan det är i stället fråga om vad man kan kalla en förlust av den egna andliga kraften alternativt något slags interagerande mellan bl.a. olika väsenden eller krafter /makter från sidovärldarna och de människor som blir ´mentalt störda´. Detta är alltså i grova drag en syn på "galenskapernas" uppkomst hos människan - en syn som ligger till grund för hur sådana människor bör behandlas; alltså att shamanism (att hämta den förlorade själen) eller shamanism/exorcism (för utdrivande av främmande andemakt) är det lämpligaste tillvägagångssättet till skillnad från vad de olika moderna psykologiska skolorna eller medikaliseringen har att komma med. Varje fall bör självklart behandlas som ett särskilt fall med hjälp av erfarenheterna och insikterna. Man visste säkert om detta redan i människans forntid och därför klarade av sådant bättre än dagens historiska (=´gå tillbaka till tidigare fall för hur man ska handla´) psykologi-´vetenskap´.

Dessa är de STORA delarna, sedan finns det mindre (men ack så besvärande) varianterna med starka rollgestalter som ges större och större "frihet" är att likna vid del 2/ men är inte egentligen av någon annans orsak, utan är enbart en "egen konstruktion" som vanligen inleddes med en lögn/nödlögn som sedan har fått mer och mer näring. Detta berördes i "personligheter i "livsstil".

 

Sammanställd av Stig

Återgå texter.htm