Vi kan läsa i Böckerna av Dénis Lindbohm om hans minnen och upplevelser i fjärran tid och andra platser men även bland oss vanliga med stängda dörrar till våra grundminnen.

Vi tar upp inkomna brev, och berättelser ,om omateriella fenomen och nu även inkarnationsminnen. För att komma med gäller att källan skall vara i första led, den som upplever det berättar (skriver) till oss, endera som information eller som underlag för publicering. Det har berättats från flera håll om inkarnationsminnen och nu har vi förmånen att ta med lite sådant. Det får en egen avdelning.

Förutsättningen vid sådan publicering är att Platser och namn ändras av (mig som skriver in det) den orsaken att det inte skall vara enkelt att "peka ut" nu levande eller deras nära. Inga "anonyma" brev kommer att behandlas vill du vara med gäller att du skall vara bered att även tala i telefon med någon av oss, Detta och du själv kommer inte att ( så vida du inte själv begär det ) bli namngiven i det publicerade.
Mina egna kommentarer och tillskriven text är kursiv medan brevskrivarens har denna stil

 

Inkarnationsminnen:

Vi skulle kunna börja på svenskt 1700-tal i en slottsmiljö, men vi sparar den för mer undersökning, kanske kommer den längre fram; Vi går istället till Norge under krigsåren, jag är en man i runt de 40, Är ledare i en motståndsgrupp, vi koncentrerar oss till slutskedet av den inkarnationen, Vår grupp har blivit avslöjad "förrådd" de kan ha skett i oförstånd men ändå är vi på ättestupans rand. Vid ett gruppmöte som är hastigt beslutat i försök att komma undan förklarar jag situationen att vi är förrådda ev en av medlemmarna, en ung grabb blott 15 år. I den tiden var ett liv inte mycket värt, jag använde min "vän" en Colt 45 revolver och grabben var ett minne blott. Vi tömde lokalen så när som det som var kvar av grabben. Men, grabben hade en syster som han tydligen berättat mer för, när hans öde blev klart för systern så berättade hon för ordningsmakten och hela gruppen infångades. Förhören som leddes av en SS-officer var inte precis vänliga och de hade verksamhetens material, så det var inga problem för dem att "besluta" om vår inblandning och påföljd. Vi blev avrättade de övriga före mig ( skjutna i bakhuvudet ) medan jag själv blev skjuten i ansiktet framifrån.
(Som åskådare kunde jag följa vår bödel, han tog sitt eget liv inom kort därefter faktiskt med samma vapen)

Denna händelse skulle kunna fyllas med mer sakinformation om platser namn och datum, men personer som då var unga finns levande bland oss än i denna dag, så vi låter dem utebli.

Nästa inkarnationsminne är lite speciellt då det fördoldes och speciella saker var nödvändiga för att öppna för dem. Jag har fått dem beskrivna för mig, och det var faktiskt när vi gick igenom inkarnationsteorin som det saknades så pass lång tid att det rymdes något däri. När den då saknade tiden återkallades kom det fram olika "passager" för att slutligen visa sig. Här kommer fortsättningen på brevet.

Då denna händelse är bara omkring trettio år bort så finns det andra inblandade som var i samma åldersläge 18-22 år de är nu mindre än 60 år gamla och de kan komma fram till sina minnen om för många detaljer tas med och varför öppna gamla sår. Därför är denna händelse reducerad på i grundtexten precisa detaljer om datum, och exakta platser. Lenvadsberättelsen lämnar vi bort och tar in avslutningen.

Några år senare så var jag åter man, men nu i Sverige, En fin sensommar sent 1960-tal, min flickvän och jag var med bil på väg till mina föräldrar "första mötet för dem". Hon var mycket nervös inför mötet. Efter ca 4 mils körning kom vi till en korsning med en större väg. Tittade på skyltningen en visade på varifrån vi kom och den andra som intresserade mig var dit vi var på väg här har vi större delen av körningen kvar 10-20 mil för att inte närmare gå in på precisa avstånd. Uppmärksamheten på skyltningen och värmen, det fina solskenet och allt därtill störde sinnesbliden och lastbilen som kom i hög fart kunde inte undvika att föra rakt in i vår bil. Innan kropp och själ separerades upplevdes kropps-smärtan den var stark när kroppen söndertrasas av smällen, därefter "ett ögonblicks mörker" ångesten att orsakat min fästmös död var stor. Efter några ögonblick är positionen utanför och betraktar "eländet" för det går väl inte att beskriva det bättre, kroppssinnena är brutna och därmed kroppssmärtorna så den biten stör inte, min fästmö står invid och betraktar mig mycket förvånat. Jag går fram och ber henne förlåta mig, hon frågar vad som hänt (hon kanske inte är riktigt medveten om att vi dog) Efter förklaringen tonar bilden bort och övergår i ett stort ljus.
( Idag efter att blivit lite mer erfaren i detta att se och söka tidigare informationsminnen vet jag att hela "Norgegruppen" är personer som idag finns inom min bekantskapskrets, alla har inte fått ta del av den kunskapen. Fästmön i den senaste möter jag ibland hon är åter en flicka, dotter till en av mina bekanta. Men jag är inte man i denna inkarnation.

Som jag lever nu har jag hjälp av mina kunskaper i astral-vandringar och astral-portar. Lukter utöver de vanliga feromonerna är fullt märkbara för att inte säga övertydliga, en lögnare luktar på ett sätt medan en vän har en mer behaglig arom omkring sig. Många olika företelser kan bedömmas utifrån sin lukt. Meditation på olika ämnen ger olika svar, chakrameditation kan vara stimulerande, ja riktiga lyft och ibland riktiga hätsparkar. Småfolk och väsen kan inte smyga sig för mig, har inget otalt med dem vi har faktiskt roligt ibland. Att i astral form inta ett djurs kropp är en upplevelse utöver det vanliga.

Nä slut nu från en helt vanlig tjej som passerat musikåldern (ton-åren)

Med vänlig hälsning X

Detta brev om än lite tvättat och struket har kommit till oss från en som är
oss nära, tider och andra saker finner vi ligga i rätt värde. Att bevisa
påståendena försöker vi inte ens då det kommer från en närstående trovärdig person,
att inte lägga ut namn och adress är för att inte nyfikna skall plåga med påflugna frågor, och vem vet, det är inte länge sedan vi brände personer med dylika berättelser på bål.
Idag finns det andra sätt att "trolla bort" dem från samhällslivet. Mobbning av olika orsaker finns det redan tillräckligt med.